OS-guld OS-guld OS-guld......
Hur underbart kan livet bli egentligen!!!!!!!
onsdag 24 februari 2010
tisdag 23 februari 2010
Kyla, tvätt och lite mangling
Ja nu har kylan på nytt slagit klorna i oss... i morse hade vi dryga trettio grader minus, det känns som om den här vintern gapskrattar åt begreppet "global uppvärmning"...
Längtar verkligen efter lite vårvärme nu, så man kan ta långa promenader och vara ute i solen.
I går tog jag och dammade av mangeln, hade en massa dukar som låg omanglade efter Mats 40-årskalas. Jag har ju en förmåga att skjuta upp sånt där tråkigt jobb till framtiden. Han fyllde ju i juni... Nåväl, det blev ju väldigt fint, och nu är det gjort inför nästa fest som väl blir Sofies konfirmation i maj.
Jag kan härmed informera om att min hög med nytvättade omaka strumpor kommer att krympa väsentligt! Jag gjorde nämligen en framryckning i dotterns rum och vips blev tvätttunnan full igen...GRRR. Det ryms mycket under en säng!
Jag ska sätta mig och sy nu, syr på lite sånt som vi i Östersundsgruppen ska presentera på våran kursdag i april. Det kan jag inte visa er... hemlis, men det är i svart och vitt och rymmer en massa skräpsaker... Nej det är inte en skata!
Arbetet med mina "lillgrötar" fortskrider och ser ut att bli riktigt bra... men skidåkning och hockey och andra OS-grenar är så spännande att det är svårt att hålla nålen rakt i sömnaden, hittills har det gått bra för Sverige tycker jag... men ännu bättre har det gått för Norge... Heja Norge, i alla fall lite grann... Men än är det många grenar kvar som ska avgöras och många fina prestationer att se fram emot, inte minst skidskyttestafetten i kväll!
Längtar verkligen efter lite vårvärme nu, så man kan ta långa promenader och vara ute i solen.
I går tog jag och dammade av mangeln, hade en massa dukar som låg omanglade efter Mats 40-årskalas. Jag har ju en förmåga att skjuta upp sånt där tråkigt jobb till framtiden. Han fyllde ju i juni... Nåväl, det blev ju väldigt fint, och nu är det gjort inför nästa fest som väl blir Sofies konfirmation i maj.
Jag kan härmed informera om att min hög med nytvättade omaka strumpor kommer att krympa väsentligt! Jag gjorde nämligen en framryckning i dotterns rum och vips blev tvätttunnan full igen...GRRR. Det ryms mycket under en säng!
Jag ska sätta mig och sy nu, syr på lite sånt som vi i Östersundsgruppen ska presentera på våran kursdag i april. Det kan jag inte visa er... hemlis, men det är i svart och vitt och rymmer en massa skräpsaker... Nej det är inte en skata!
Arbetet med mina "lillgrötar" fortskrider och ser ut att bli riktigt bra... men skidåkning och hockey och andra OS-grenar är så spännande att det är svårt att hålla nålen rakt i sömnaden, hittills har det gått bra för Sverige tycker jag... men ännu bättre har det gått för Norge... Heja Norge, i alla fall lite grann... Men än är det många grenar kvar som ska avgöras och många fina prestationer att se fram emot, inte minst skidskyttestafetten i kväll!
fredag 19 februari 2010
Ryktet om min död...
Citerar Mark Twain: -Ryktet om min död är betydligt överdrivet!
Det har varit mycket att stå i de senaste veckorna.
Nya pannan är nu installerad... den pysslar vi om som ett lindebarn! Den dyraste ägodelen vi har i huset just nu!
Pappa hemkommen från Umeå efter en, vad man kan se nu i alla fall, lyckad kärlvidgning. Så kallad ballongsprängning.
Kolhydratuppladdningen har hittills varit lyckad... Två guld och ett brons i OS. Semlor och ostkrokar funkar bra...
Vi hade ju sykurs med Jämtkvilten för snart två veckor sedan. Då sydde jag tredimensionella vindsnurror, och hej vad det gick! Ska sammanfoga dem på något käckt sätt till en "lillgröt hade jag tänkt.
Syr också på en annan lillgröt. Bra att ha lite handsömnad att ta till under curling- och hockeymatcher!!
I helgen blir det stalljour, mera OS och... sån där tråkig tvätt och städning förståss!
onsdag 3 februari 2010
Spik i foten!!!!
Kommer ni ihåg Hasse och Tages sketch om en spik i foten?! Så känns det just nu för mig... Jag skulle varit jäävligt glad för en spik i foten i stället.
Jag vet jag vet, man borde inte gnälla och det finns de som har det värre och tänk på dem i Haiti osv osv... Men just nu tänker jag sjunka ner i ett djupt tillstånd av självömkan!
Jag har varit sjuk i feber och förkylning denna veckan... liksom många andra har, men jag har säkert haft det värst, jag svär... Kunde inte åka på kviltträff i söndags och det tog hårt på min arma själ.
Våran vedpanna har gett upp! Kul... precis vad man önskar sig i den kallaste vinter som varit sedan mannaminne. Vi eldar med ved som ren information, elpatron finnes men när den kopplades in behagade säkringarna flyga som ett fågelsträck i hösttid! Grrr.
Ny panna beställdes i dag. Kul med lite nytt i hemmet! Kostar bara femtiofyratusen spänn, och oj jag glömde visst... det tar bara en hel arbetsdag för TVÅ gubbar att montera in den... Visserligen får man göra rotavdrag, men det känns som en fis i den så kallade världsrymden, om ni ursäktar utttrycket.
Och nu ska jag sluta raljera... det värsta är att min kära pappa fick en hjärtinfarkt i måndags.
Han har vårdats på hjärtintensiven sen dess, men är nu på väg till Umeå för vidare undersökning och eventuell kärlvidgning eller annan behandling. Allt beror på hur det ser ut inne i kärlen. Det har känts jobbigt att inte kunna besöka ens... ingen vill ju ha in en febersjuk på intensiven. Hopppas att allt går bra så kan jag kanske åka dit när han kommer tillbaka från Umeå.
Sedan tidigare har pappsen sin Parkinsons att brottas med och den har man på något konstigt sätt lärt sig att leva med. Men att dessutom drabbas av ett hjärtproblem känns lite orättvist.
Lite som att slå in öppna dörrar... Men han är vid gott mod och har ju tjurigheten i behåll, men visst är det oroligt!
Nu ska jag sätta mig och sy lite grann. På lördag är det kurs med Jämtkvilten och det ser jag verkligen fram emot... Vi ska sy tredimensionellt, nej inga röd-gröna glasögon är involverade, och det ska bli hur kul som helst!
Jag vet jag vet, man borde inte gnälla och det finns de som har det värre och tänk på dem i Haiti osv osv... Men just nu tänker jag sjunka ner i ett djupt tillstånd av självömkan!
Jag har varit sjuk i feber och förkylning denna veckan... liksom många andra har, men jag har säkert haft det värst, jag svär... Kunde inte åka på kviltträff i söndags och det tog hårt på min arma själ.
Våran vedpanna har gett upp! Kul... precis vad man önskar sig i den kallaste vinter som varit sedan mannaminne. Vi eldar med ved som ren information, elpatron finnes men när den kopplades in behagade säkringarna flyga som ett fågelsträck i hösttid! Grrr.
Ny panna beställdes i dag. Kul med lite nytt i hemmet! Kostar bara femtiofyratusen spänn, och oj jag glömde visst... det tar bara en hel arbetsdag för TVÅ gubbar att montera in den... Visserligen får man göra rotavdrag, men det känns som en fis i den så kallade världsrymden, om ni ursäktar utttrycket.
Och nu ska jag sluta raljera... det värsta är att min kära pappa fick en hjärtinfarkt i måndags.
Han har vårdats på hjärtintensiven sen dess, men är nu på väg till Umeå för vidare undersökning och eventuell kärlvidgning eller annan behandling. Allt beror på hur det ser ut inne i kärlen. Det har känts jobbigt att inte kunna besöka ens... ingen vill ju ha in en febersjuk på intensiven. Hopppas att allt går bra så kan jag kanske åka dit när han kommer tillbaka från Umeå.
Sedan tidigare har pappsen sin Parkinsons att brottas med och den har man på något konstigt sätt lärt sig att leva med. Men att dessutom drabbas av ett hjärtproblem känns lite orättvist.
Lite som att slå in öppna dörrar... Men han är vid gott mod och har ju tjurigheten i behåll, men visst är det oroligt!
Nu ska jag sätta mig och sy lite grann. På lördag är det kurs med Jämtkvilten och det ser jag verkligen fram emot... Vi ska sy tredimensionellt, nej inga röd-gröna glasögon är involverade, och det ska bli hur kul som helst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)