tisdag 17 mars 2015

Att sticka en strumpa...eller två!

Efter mitt förra inlägg så vill jag nu meddela att jag inte bara håller på att ha cancer och har mig...

Jag tänker positivt och gör kul saker.
En kul sak är att sticka strumpor.

I början av februari var jag och två kompisar på ett stickcafé.
Fick tydligen en rejäl dos inspiration, för nu stickas det sockor i parti och minut...lätt beroendeframkallande kan man säga! 
Ett rätt ofarligt beroende ändå. Har ju letat efter ett handarbete som funkar när man sitter och titta på teve, och det gör ju stickningen!



Jag har varit sugen på att testa strumpstickning länge, men gruvat mig för hälen. Det var dock inget större problem.  Kruxet är när man är vänsterhänt och måste tänka om lite när det är hoptagningar och ökningar. .. mitt varv går ju liksom lite i bakvarv,  om man nu kan säga så...

Kul att ha ytterligare en hobby att grotta ner sig i! 

I morgon kommer jag att vara på sjukhuset hela dagen. Inskrivning inför operationen som går av stapeln på torsdag. Vet ej hur länge jag blir där, men stickningen följer med... även ett broderi som jag har hållit på med sedan dinosaurierna gick omkring på jorden!
Skönt att behandlingen kommer igång, väntan är det värsta. 

Var ju och klippte mig i fredags.. så här glada var vi efteråt, vi skulle ju ut och äta lunch så klart, antagligen därför vi såg så himla lyckliga ut!

Lördag och ljuvligt väder. Kolbullestekning med hela familjen samlad, härliga vårvinter! 

Njut av livet, gör roliga saker! Man vet aldrig när saker och ting förändras...

onsdag 11 mars 2015

Det här livet...

När livet  plötsligt tar en annan väg en den man har tänkt sig.

Vad gör man? Stannar upp, tar några djupa andetag och försöker fatta.
Det är mig han talar till läkaren, det är mig han berättar för att det som hittats i bröstet är cancer... men jag är ju frisk, har ju inte känt något speciellt. Hur kan det vara så?

På den allmänna mammografiundersökningen så hittades det alltså en förändring i mitt bröst, en förändring som efter vidare undersökning har visat sig vara cancer. Nu väntar operation, och efter det får jag veta vad det blir för efterbehandling.
Strålning blir det under alla omständigheter. 

Jag har ju vid ett flertal tillfällen talat om hur viktigt det är att gå på sina mammografikontroller,  men inte tror man att man själv ska drabbas.  Det händer ju bara andra,  men å andra sidan, varför ska inte jag drabbas... 

Fortfarande bär jag på en känsla av overklighet, jag är ju samma som innan, hade ingen talat om för mig att jag har cancer, så hade jag ju sprattlat på i samma rutiner som förut. 

Nu har jag i alla fall sjukskrivit mig från idag. Operation blir det snarast, kanske redan nästa vecka. Fort ska det gå, man hinner knappt landa mellan de olika momenten! Hade gärna fortsatt att jobba, jag har ju som jag sagt förut, de allra bästa människorna omkring mig. Men tankarna som snurrar runt i huvudet på mig gör just nu att jag inte funkar så bra...

Nu följer en tid när jag till stor del kommer att fokusera på mig själv, min familj och mitt tillfrisknande.
Stödet och värmen jag hittills fått från alla människor omkring mig är överväldigande  och gör mig rörd och ger mig tro på framtiden!
Steg för steg, dag för dag...

måndag 3 november 2014

Grattis Karin på din dag...

Jag har många saker i mitt liv som jag gläds mycket åt. 
Bland annat är jag extra glad åt att jag hade turen att "gifta" in mig i en underbar familj.
Min svägerska Karin fyllde femtio år i lördags, och jag ville ju förstås att världens bästa Karin skulle få en alldeles speciell present.

Vår vind är ett annat av mina glädjeämnen, hur ljuvligt är det inte att gå runt där och öppna den ena kofferten efter den andra och mötas av vackra och oväntade överraskningar.
Hittills har jag dock bara klappat på alla vackra textilier som finns där, och hänförts över den oerhörda kvinnokraft som lagts ner på lakan efter lakan, handduk efter handduk. Jag har klappat om dem lite, smekt över den blanka ytan och lagt tillbaka dem...

Nu bestämde jag mig i alla fall för att det var dags att lyfta fram denna skatt av arvegods och göra den synlig. Jag letade fram kökshanddukar och överlakan i skiftande nyanser och kvalitet. Många var helt oanvända, andra däremot i princip genomskinliga av slitage. Alla hade det gemensamt att monogrammet tillhört någon ur familjen. 

Det kändes nästan lite bisarrt att ge sig på tygerna med skärkniven, men efter mycket funderande och pusslande så blev det en kvilt i storlek som en rejäl pläd.
Tror att den blir väldigt skön att svepa in sig med under kalla vinterkvällar...


Anna, Ada eller Augusta Sundström? Någon släkting på sent 1800-tal eller 1900-talet...Långt före min tid här i Sundsjö socken.


Det här monogrammet står för Margareta och Lennart Nilsson och satt på ett överlakan. De är mina svärföräldrar och förmodligen är det här de lakan som broderades till det första gemensamma hemmet.


Det färdiga resultatet. Jag är riktigt nöjd över hur täcket blev. Tyngden och kvaliteten på de här textilierna är makalös. Jag använde mig av bomullsvadd och kviltade bara med böjda linjer rakt över. Ingen tråckling eller spraylim, inte en enda säkerhetsnål. Allt låg på plats utan att rubbas en millimeter. Helt otroligt.

Nu känns det lite tomt i syrummet, men jag får väl försöka finna mig lite ny inspiration. Det ordnar sig nog...Men nu väntar först en helg i Stockholm med min gubbe. Jobbet tar ju också en del tid. Snart är det dags att hänga fram adventssakerna, tiden går som vanligt alldeles för fort!

onsdag 15 oktober 2014

Höst...

Äntligen en bild av något sytt!


En kompis till mig ville att jag skulle sy ett täcke till en liten babypojke...
Jodå, det gick väl bra.
Provade ett block som jag hade i en pärm, och det blev rätt så bra.
har kviltat det i böjda svängar... lättsamt att göra.
Dessutom bryter det av fint mot de skarpa rutorna.

Nu till något betydligt tråkigare.
I fredags fattade vi det beslut som alla djurägare någon gång tvingas fatta.
Det var dags att låta vår fina hund få somna in.
Underbara Essa. Tack för härliga skogspromenader och alla andra fina stunder.
Tomt blev det här hemma. 


Tur att vi har Eskil katt


Idag har jag en ledig dag. Det känns skönt. Har ju hittills haft tur med jobb. Inte behövt gå utan någonting sedan jul, då jag blev färdig undersköterska.

Nu går jag och hoppas på att få ett längre vikariat, men jag vet ju att det är många som söker.
Vad skulle göra att de väljer just mig?! Jantelagen sitter hårt inskruvad i ryggmärgen, man ska inte tro att man är något. Utöver att det är många som söker är det ju dessutom vissa regler som ska följas, Omplaceringar, LAS-listor ska följas med mera. Hoppas kan man ju i alla fall. Må bäste man/kvinna vinna . Känner ju många som söker samma jobb, alla är jättebra, men jag vill ju naturligtvis ha jobbet själv, Så är det ju.

Har varit uppe på vinden och rotat lite grann. Där kan man bland allehanda skrotprylar göra vissa fynd.
Grät nästan tårar av glädje när jag öppnade en symaskinsväska som stod på golvet. Trodde att den skulle innehålla en grön gammal Husqvarna, men det gjorde den inte.


En gammal Singer! Får väl ta fram den och provköra någon dag...
Lär ju bara leta fram någon bruksanvisning. Har sett en liten låda med tillbehör någonstans, men var?
Ett spännande projekt blir det . Får passa på när svägerskan kommer och hälsar på...

tisdag 23 september 2014

Frost och funderingar...

Idag var det den första riktiga frostmorgonen!

På med kläderna och ut i naturen...älskar när det krispar till under fotsulorna.
Klar och frisk luft, lätt att andas!
Frostnupna lingon, daggkåpor fulla av iskristaller, underbart.




Jobbar ett kort kvällspass idag, känns lite sådär att ge sig iväg till jobbet klockan fyra.
Å andra sidan hinner man göra lite hemma först.

Exempelvis dra fram en massa tyger som ska bli till ett babytäcke åt en liten pojke...


Sådär ja, en början i alla fall!

söndag 21 september 2014

Höst, harmoni och härliga dagar...

Kom hem från Skiathos i ett stadie av lugn och harmoni. 
Lata dagar ...
Värme, vänskap och vin.

Det kan inte bli annat än underbart!

Kände mig dock en aning orolig när jag kom hem.
Hade inget arbete inbokat, och sommarvikariatet var slut... 
Borde ju inte ha oroat mig visade det sig. 
Fick direkt rycka in på ett vikariat, och nu har jag fått schema till slutet av oktober.
Det löser sig nog. 
Har ju avgett ett heligt löfte om att aldrig mer besöka arbetsförmedlingen, detta efter ett oerhört taskigt bemötande där sist det begav sig. Får väl se hur det går!?

Just nu går jag bara och mår gott. 
Bra arbetsplats... har ju alltid samma tur, de bästa arbetskamrater man kan tänka sig, och jag tycker att jag har kommit in i arbetet rätt så bra på ganska kort tid... men det kanske de har en annan åsikt om, vad vet jag.


En annan typ av harmoni infinner sig när man får vistas i naturen. Vi har ju en andelslägenhet i Ottsjö, och nu äntligen lyckades vi få till en helg då vi kunde åka dit. En vandring till Ridvadet i ett höstväder jag inte kommer ihåg att jag har upplevt tidigare...


Lite lättare att leva sådana här dagar. 
Man får samla känslan av lugn och tillfredsställelse och plocka fram den de gånger då livet ger oss strid och stress....

För övrigt så har jag många projekt på gång. Lapptäcke till en liten baby, ett par släktingar som fyller jämnt under hösten/vintern.
Symaskinen står och väntar. Har ganska många hål i schemat den kommande veckan och då ska jag sy! Struntar högaktningsfullt i alla högar av tvätt och damm som ligger i huset.
De kan ligga några veckor till... tur att man inte lider av städmani!

tisdag 12 augusti 2014

Äntligen!!!

Skriver äntligen i rubriken av många anledningar.
Äntligen ett blogginlägg, inte för att jag direkt tror att någon har saknat mig!
Äntligen ska jag få vara lite ledig!
Äntligen har jag fått till något lite vid symaskinen!

Jag har jobbat och stretat hela sommaren, och nu kommer belöningen. På fredag kväll åker jag och två kompisar till Arlanda, för att på lördag morgon flyga iväg till Skiathos i Grekland...
Sååå skönt det ska bli!!

Men, man kan väl inte dra iväg på resa utan att sy en ny väska?, Nä inte i min värld i alla fall.
När jag ändå höll på så blev det inte bara en, utan fem (!!!) nya väskprylar. 

En handväska med axelrem, lock med knäppning. En gammal trådrulle i trä som jag borrat hål i och trätt i en tamp för att sy fast den med.


Baksidan, jag har sytt fast locket med en dubbelvikt remsa. Dels blir det en kul effekt, men framför allt blir det mycket snyggare...och enklare, att få på locket snyggt.

Jag har faktiskt lyckats få dit en dragkedja, riktigt snyggt till och med... En rejäl ficka under locket, det sitter också en ficka i fodret, för mobiltelefonen, eller nycklarna, fritt val...


Jag tycker att det är praktiskt att ha sina resepapper samlade på ett ställe. Därför har jag gjort en mapp som rymmer allt. Passet, biljetter, resevalutan... försäkringspapper. Praktiskt och lätt att hitta. 


Jag tycker också att man behöver en liten necessär som rymmer det mesta av livets nödtorft. Alvedon, plåster, bindor, tandborsten... 
Ett litet pennfodral för pennan, yatzytärningarna och usb-minnet.
Sist men inte minst, en liten väska till kameran!

Japp, det var alltsammans.

Nu ska jag försöka att städa upp lite i mitt syrum, för jädrar i min lilla låda så roligt det är att äntligen komma igång med lite sömnad. Har en del projekt som jag ska ta itu med när jag kommer tillbaka från semestern!
Men först tänker fru Nilsson sola, bada och äta en massa god grekisk mat...och dricka en hel del goda drycker! För det tycker jag att hon har gjort rätt för.