Grattis Karin på din dag...

Jag har många saker i mitt liv som jag gläds mycket åt. 

Bland annat är jag extra glad åt att jag hade turen att "gifta" in mig i en underbar familj.

Min svägerska Karin fyllde femtio år i lördags, och jag ville ju förstås att världens bästa Karin skulle få en alldeles speciell present.

Vår vind är ett annat av mina glädjeämnen, hur ljuvligt är det inte att gå runt där och öppna den ena kofferten efter den andra och mötas av vackra och oväntade överraskningar.

Hittills har jag dock bara klappat på alla vackra textilier som finns där, och hänförts över den oerhörda kvinnokraft som lagts ner på lakan efter lakan, handduk efter handduk. Jag har klappat om dem lite, smekt över den blanka ytan och lagt tillbaka dem...

Nu bestämde jag mig i alla fall för att det var dags att lyfta fram denna skatt av arvegods och göra den synlig. Jag letade fram kökshanddukar och överlakan i skiftande nyanser och kvalitet. Många var helt oanvända, andra däremot i princip genomskinliga av slitage. Alla hade det gemensamt att monogrammet tillhört någon ur familjen. 

Det kändes nästan lite bisarrt att ge sig på tygerna med skärkniven, men efter mycket funderande och pusslande så blev det en kvilt i storlek som en rejäl pläd.

Tror att den blir väldigt skön att svepa in sig med under kalla vinterkvällar...

Anna, Ada eller Augusta Sundström? Någon släkting på sent 1800-tal eller 1900-talet...Långt före min tid här i Sundsjö socken.

Det här monogrammet står för Margareta och Lennart Nilsson och satt på ett överlakan. De är mina svärföräldrar och förmodligen är det här de lakan som broderades till det första gemensamma hemmet.

Det färdiga resultatet. Jag är riktigt nöjd över hur täcket blev. Tyngden och kvaliteten på de här textilierna är makalös. Jag använde mig av bomullsvadd och kviltade bara med böjda linjer rakt över. Ingen tråckling eller spraylim, inte en enda säkerhetsnål. Allt låg på plats utan att rubbas en millimeter. Helt otroligt.

Nu känns det lite tomt i syrummet, men jag får väl försöka finna mig lite ny inspiration. Det ordnar sig nog...Men nu väntar först en helg i Stockholm med min gubbe. Jobbet tar ju också en del tid. Snart är det dags att hänga fram adventssakerna, tiden går som vanligt alldeles för fort!