Sierra Nevada

Bussen startade tidigt på morgonen för att ta oss upp i Sierra Nevada. Där skulle vi få se på världens största träd... Jaha, tänkte jag, kan de bli större än de vi vi redan har sett!? Jo, det kunde de... Giant Sequoia är träd som endast växer i Sierra Nevada på höjder över 1700m.öh.

Vi stannade i en nationalpark som ligger på 2100 m över havet. I den här parken finns träd som heter General Sherman, The president, Senate och the House... Så häftigt. Vi radade upp hela gruppen framför General Sherman och knäppte ett gruppfoto!

Vi gick en ganska lång slinga runt parken och kollade in det mesta. Runt presidenten fick vi sträcka ut armarna på 17!!!!!!!!!! personer för att nå runt. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Sacramento...

Den här dagen var mest en transportsträcka, men vi gjorde ett ganska långt stopp i Sacramento. Sacramento är huvudstad i Kalifornien. Vi tittade först på ett tåg- och järnvägsmuseum. Sen gick vi runt och tittade på den gamla staden i Sacramento. Välbevarad och vacker, men mycket "turistisk". Här fanns allt... från gamla salooner till diligenser som man kunde åka med.

Skönt med ett långt uppehåll för

avkoppling i alla fall. Vi tittade in hos Arnold (Schwarzenegger) men han var inte hemma. Kanske var han upptagen med att oroa sig för svininfluensan!

Mot Kalifornien!

Morronbesök på Wal-Marts, ett måste om man är i USA. Stort och mycket att handla, fast mycket skräp.Sovmorgon. Inte avfärd förrän kl10.00 Skönt!

Lunchstopp på en gammal diligensstation från 1800-talet, Wolf Creek Inn. Här sägs det att många gamla

kändisar har bott. Bla Jack London, i vars rum den här kvilten låg på en säng... kändes nog nyproducerad...

Nåja, vi fortsatte söderut och passerade gränsen till Kalifornien. Efter ett tag började det oohas och aahas i bussen..... den första kontakten med de stora redwoodträden, oändligt vacker väg! Som att åka i en dröm.

När vi kom fram till Stilla Havet fick vi kliva ur och känna på vattnet. Blött och kallt, men jag har i alla fall testat. Kvällen tillbringades på en gammal sågverksrestaurang, Samoa Cook house. Museumstil, gamla redskap mycket mat... hur häftigt som helst.

Dagen efter åkte vi till Scotia. Besökte ett sågmuseum och en produktionsskog av Redwood-skog. De stora Redwoodskogarna är ju oftast Federala och fridlysta.

Eftermiddagen tillbringade vi i riktiga storskogen. Ihåliga träd som det rymdes 17 personer i ...

över 100 meter höga.Ett träd kunde man köra bil igenom... men bussen var för stor!

En underbar kväll väntade oss sedan när vi fick besöka en vingård. Paret Olle och Sylvia Linde driver Lindes wineyard sedan många år och är

synbart lyckliga när de får besök från Sverige! God mexikansk mat och vinet flödade. Fantastiskt värdpar, han är 84 och hon 79... Hon sprudlande energisk, han är tyvärr hårt ansatt av Parkinsons sjukdom... ett minne för livet!

Äntligen!!!

Den här dagen fortsatte vi söderut, vårt mål; Cottage Grove. Vi började med att titta på ännu ett sågverk. Star Fire Lumber. Där är man specialiserade på att såga gammal Douglasgran. Det var ju lite häftigt att se förståss. Stockar som det ryms fem av på en lastbil...Allt är stoort over there!

Efter lunch skulle vi se på ett guldgrävarmuseum, men det skippade jag gladeligen. Mittemot låg nämligen en KVILTBUTIK!!!!!!!!!!! Här frossade jag, tyvärr inget långt uppehåll. Men det blev en och annan yard. Satt helt nöjd hela eftermiddagen efter det fina besöket.

Gladdes tom åt att titta på stora Douglasgranar i skogen. Det var nästan en trolsk stämning bland gamla träd och mossbelupna grenar. En av granarna var nog 800 år gammal, man hisnade nästan.

Det bästa med den här dagen var kviltbutiken och att vi blev skjutsade till ett "Mall" efter skogsbesöket!

Seriös shopping utbröt. Handlade jeans och en massa tröjor åt ungarna. Alla var nöjda med den här dagen... mest jag tror jag!

Man ser inte skogen för alla träd...

Jag har väl berättat att det här är en studieresa för skogsägare? Om inte så kommer nu här ett par dagar av skogsinslag. Vi lämnade Kelso och reste över den mäktiga Columbiafloden söderut och nu befann vi oss i Oregon. The Oregon departement of forestry var våra värdar för dagen, och vi tittade på ett område som hade drabbats svårt av skogsbränder på 1930 och -40 talet. Här hade återplanterats 72! miljoner skogsplantor för hand och minst lika många från luften. Till och med jag som är måttligt road av träd och skog måste säga att jag var imponerad av dessa skogar som var enormt täta och gröna. Alla träd såg dessutom ut att var lika stora...

På eftermiddagen träffade vi Mr och Mrs Hanschu, ett pensionerat par som flyttat till Oregon och tagit över hennes föräldragård. Vi fick en oförglömlig visning i deras skog... och väldigt gott fika.

Dagen efter började vi med ett besök på en julgransodling!!! Åtta miljoner granar fanns i

jorden på olika växtstadier, och till varje jul avverkades ca 1 miljon! Häftigt. Man önskar att man kunnat ta med sig en hem. Perfekta "Disneygranar"!

Efter det åkte vi mot ett gammalt ångdrivet sågverk. Drivs på samma sätt som på 1940-talet. Specialiserade på att såga STORA träd... Häftigt att se hur man kan jobba på detta, för en annan, livsfarliga sätt. Här skulle nog ett svenskt skyddsombud ha kliat sig i huvudet både en och två gånger... Stackars Märta snavade och bröt handleden...


Början på våran konstiga eftermiddag. Vi hade blivit lovade att dagen skulle sluta vid fyra, Yippie, tänkte jag... hade nämligen sett att det fanns en kviltaffär i Corvallis där vi skulle stanna för natten... Men när bussen skulle ta oss sista biten upp mot en avverkningsplats, så gick det inte att ta sig fram! Kvarlämnat ris och halvstora träd blockerade vår väg och bussen höll nästan (kändes det som i alla fall) på att tippa utför djupa raviner! Trodde att min sista stund var kommen. Det slutade med att stora skogshuggare med stora motorsågar rekvirerades och fick avverka, medan Norrskogsnissarna på bussen fick röja undan efter dem... Ja,ja för att göra en lång historia kort -Ingen kviltbutik den dagen! Surt!!!

Sömnlös i Seattle?

Ja, vår resa i nordvästra USA började i Seattle, Washington. Efter en lång och ganska seg flygning anlände vi och rivstartade direkt med att åka upp i tornet "Space Needle",184m högt. Tornet byggdes till världsutställningen 1962, och var då den högsta byggnaden väster om Mississippi. Mäktiga vyer. De höga bergen i bakgrunden är bergskedjan "Cascades" som vi följde söderut!

På vyn över Seattle ser man också till höger i bakgrunden den fotbollsarena som Fredrik Ljungberg har som hemmaplan numera, då han spelar för Seattle Sounders.

Efter lite välbehövlig sömn åkte vi dagen efter ut till Ballard och tittade på slussarna mellan Lake Union och Stilla Havet. I laxtrapporna som fanns därute hittade jag en intressant mosaik på väggen... vad kan man göra av den månn tro?...

På väg neröver stannade vi på en av USA:s

största affärer för jakt och friluftsliv: "Cabelas" , och de allra flesta i bussen drabbades av stora köpfrossan... Själv köpte jag bara hemmagjord fudge, ja vad våra intressen är olika. Männen kom tillbaka med stora påsar fyllda av kikarsikten, jaktkläder, knivar och rutiga skjortor... man kunde nästan jämföra det med ett besök på en quiltbutik...

Vårt stora mål för dagen var Mount St helen. En

vulkan som hade sitt senaste utbrott 1980, då 57 människor fick sätta livet till. Kring den här händelsen har man byggt upp ett stort besökcentrum. Naturens krafter är verkligen imponerande!

På svensk mark...

Hejsan svejsan, nu är jag tillbaka i gamla Svedala igen! Ska försöka samla intrycken och göra ett schysst reseinlägg så småningom, men nu måste jag först SOVA!!! och ladda ner de nästan NIOHUNDRA!!!!!!!!!!! kort vi har tagit, det kommer att ta sin lilla tid!