Lite sömnad till slut!

Tänk ändå att jag har kommit igång med sömnaden.

Det är som en slags förlossning, jag har gått stora svängen runt symaskinen och känt mig helt tom när jag försökt komma på något att sy. Men nu känns det som om jag är på väg uppåt igen.

I början av september hade Jämtkvilten en kursdag, och vår lokalgrupp ordnade med undervisningsmaterial. Temat för dagen var bland annat Disappearing hourglass.

Det här lilla barntäcket sydde jag upp för det ändamålet. 

Hösttyger som legat till sig några år...

Före kviltning!

Algot hjälper till med kantremsan!

Färdigt alster.
Ett roligt mönster att sy, inte särskilt avancerat, och det växte snabbt.

En före detta arbetskamrat till mig, från frisörtiden, ska bli mormor till jul.
Hon frågade om jag kunde sy ett täcke till barnet. Jodå, det går väl bra.
Här är ett täcke i milda rosa och brunröda toner. Mönstret är också här väldigt enkelt. En fjärdedels blockhusruta. Passar till en liten babytjej.

Vadd och baksida, färdigt för kviltning!

Kantremsan, lite handsömnad...

Klart, färdigt!

Min inspektör Algot, han ska vara lite i närheten för jämnan!