tisdag 17 mars 2015

Att sticka en strumpa...eller två!

Efter mitt förra inlägg så vill jag nu meddela att jag inte bara håller på att ha cancer och har mig...

Jag tänker positivt och gör kul saker.
En kul sak är att sticka strumpor.

I början av februari var jag och två kompisar på ett stickcafé.
Fick tydligen en rejäl dos inspiration, för nu stickas det sockor i parti och minut...lätt beroendeframkallande kan man säga! 
Ett rätt ofarligt beroende ändå. Har ju letat efter ett handarbete som funkar när man sitter och titta på teve, och det gör ju stickningen!



Jag har varit sugen på att testa strumpstickning länge, men gruvat mig för hälen. Det var dock inget större problem.  Kruxet är när man är vänsterhänt och måste tänka om lite när det är hoptagningar och ökningar. .. mitt varv går ju liksom lite i bakvarv,  om man nu kan säga så...

Kul att ha ytterligare en hobby att grotta ner sig i! 

I morgon kommer jag att vara på sjukhuset hela dagen. Inskrivning inför operationen som går av stapeln på torsdag. Vet ej hur länge jag blir där, men stickningen följer med... även ett broderi som jag har hållit på med sedan dinosaurierna gick omkring på jorden!
Skönt att behandlingen kommer igång, väntan är det värsta. 

Var ju och klippte mig i fredags.. så här glada var vi efteråt, vi skulle ju ut och äta lunch så klart, antagligen därför vi såg så himla lyckliga ut!

Lördag och ljuvligt väder. Kolbullestekning med hela familjen samlad, härliga vårvinter! 

Njut av livet, gör roliga saker! Man vet aldrig när saker och ting förändras...

onsdag 11 mars 2015

Det här livet...

När livet  plötsligt tar en annan väg en den man har tänkt sig.

Vad gör man? Stannar upp, tar några djupa andetag och försöker fatta.
Det är mig han talar till läkaren, det är mig han berättar för att det som hittats i bröstet är cancer... men jag är ju frisk, har ju inte känt något speciellt. Hur kan det vara så?

På den allmänna mammografiundersökningen så hittades det alltså en förändring i mitt bröst, en förändring som efter vidare undersökning har visat sig vara cancer. Nu väntar operation, och efter det får jag veta vad det blir för efterbehandling.
Strålning blir det under alla omständigheter. 

Jag har ju vid ett flertal tillfällen talat om hur viktigt det är att gå på sina mammografikontroller,  men inte tror man att man själv ska drabbas.  Det händer ju bara andra,  men å andra sidan, varför ska inte jag drabbas... 

Fortfarande bär jag på en känsla av overklighet, jag är ju samma som innan, hade ingen talat om för mig att jag har cancer, så hade jag ju sprattlat på i samma rutiner som förut. 

Nu har jag i alla fall sjukskrivit mig från idag. Operation blir det snarast, kanske redan nästa vecka. Fort ska det gå, man hinner knappt landa mellan de olika momenten! Hade gärna fortsatt att jobba, jag har ju som jag sagt förut, de allra bästa människorna omkring mig. Men tankarna som snurrar runt i huvudet på mig gör just nu att jag inte funkar så bra...

Nu följer en tid när jag till stor del kommer att fokusera på mig själv, min familj och mitt tillfrisknande.
Stödet och värmen jag hittills fått från alla människor omkring mig är överväldigande  och gör mig rörd och ger mig tro på framtiden!
Steg för steg, dag för dag...