Att sticka en strumpa...eller två!

Efter mitt förra inlägg så vill jag nu meddela att jag inte bara håller på att ha cancer och har mig...

Jag tänker positivt och gör kul saker.

En kul sak är att sticka strumpor.

I början av februari var jag och två kompisar på ett stickcafé.

Fick tydligen en rejäl dos inspiration, för nu stickas det sockor i parti och minut...lätt beroendeframkallande kan man säga! 

Ett rätt ofarligt beroende ändå. Har ju letat efter ett handarbete som funkar när man sitter och titta på teve, och det gör ju stickningen!

Jag har varit sugen på att testa strumpstickning länge, men gruvat mig för hälen. Det var dock inget större problem.  Kruxet är när man är vänsterhänt och måste tänka om lite när det är hoptagningar och ökningar. .. mitt varv går ju liksom lite i bakvarv,  om man nu kan säga så...

Kul att ha ytterligare en hobby att grotta ner sig i! 

I morgon kommer jag att vara på sjukhuset hela dagen. Inskrivning inför operationen som går av stapeln på torsdag. Vet ej hur länge jag blir där, men stickningen följer med... även ett broderi som jag har hållit på med sedan dinosaurierna gick omkring på jorden!

Skönt att behandlingen kommer igång, väntan är det värsta. 

Var ju och klippte mig i fredags.. så här glada var vi efteråt, vi skulle ju ut och äta lunch så klart, antagligen därför vi såg så himla lyckliga ut!

Lördag och ljuvligt väder. Kolbullestekning med hela familjen samlad, härliga vårvinter! 

Njut av livet, gör roliga saker! Man vet aldrig när saker och ting förändras...