Grattis Karin på din dag...

Jag har många saker i mitt liv som jag gläds mycket åt. 

Bland annat är jag extra glad åt att jag hade turen att "gifta" in mig i en underbar familj.

Min svägerska Karin fyllde femtio år i lördags, och jag ville ju förstås att världens bästa Karin skulle få en alldeles speciell present.

Vår vind är ett annat av mina glädjeämnen, hur ljuvligt är det inte att gå runt där och öppna den ena kofferten efter den andra och mötas av vackra och oväntade överraskningar.

Hittills har jag dock bara klappat på alla vackra textilier som finns där, och hänförts över den oerhörda kvinnokraft som lagts ner på lakan efter lakan, handduk efter handduk. Jag har klappat om dem lite, smekt över den blanka ytan och lagt tillbaka dem...

Nu bestämde jag mig i alla fall för att det var dags att lyfta fram denna skatt av arvegods och göra den synlig. Jag letade fram kökshanddukar och överlakan i skiftande nyanser och kvalitet. Många var helt oanvända, andra däremot i princip genomskinliga av slitage. Alla hade det gemensamt att monogrammet tillhört någon ur familjen. 

Det kändes nästan lite bisarrt att ge sig på tygerna med skärkniven, men efter mycket funderande och pusslande så blev det en kvilt i storlek som en rejäl pläd.

Tror att den blir väldigt skön att svepa in sig med under kalla vinterkvällar...

Anna, Ada eller Augusta Sundström? Någon släkting på sent 1800-tal eller 1900-talet...Långt före min tid här i Sundsjö socken.

Det här monogrammet står för Margareta och Lennart Nilsson och satt på ett överlakan. De är mina svärföräldrar och förmodligen är det här de lakan som broderades till det första gemensamma hemmet.

Det färdiga resultatet. Jag är riktigt nöjd över hur täcket blev. Tyngden och kvaliteten på de här textilierna är makalös. Jag använde mig av bomullsvadd och kviltade bara med böjda linjer rakt över. Ingen tråckling eller spraylim, inte en enda säkerhetsnål. Allt låg på plats utan att rubbas en millimeter. Helt otroligt.

Nu känns det lite tomt i syrummet, men jag får väl försöka finna mig lite ny inspiration. Det ordnar sig nog...Men nu väntar först en helg i Stockholm med min gubbe. Jobbet tar ju också en del tid. Snart är det dags att hänga fram adventssakerna, tiden går som vanligt alldeles för fort!

Höst...

Äntligen en bild av något sytt!

En kompis till mig ville att jag skulle sy ett täcke till en liten babypojke...

Jodå, det gick väl bra.

Provade ett block som jag hade i en pärm, och det blev rätt så bra.

har kviltat det i böjda svängar... lättsamt att göra.

Dessutom bryter det av fint mot de skarpa rutorna.

Nu till något betydligt tråkigare.

I fredags fattade vi det beslut som alla djurägare någon gång tvingas fatta.

Det var dags att låta vår fina hund få somna in.

Underbara Essa. Tack för härliga skogspromenader och alla andra fina stunder.

Tomt blev det här hemma. 

Tur att vi har Eskil katt

Idag har jag en ledig dag. Det känns skönt. Har ju hittills haft tur med jobb. Inte behövt gå utan någonting sedan jul, då jag blev färdig undersköterska.

Nu går jag och hoppas på att få ett längre vikariat, men jag vet ju att det är många som söker.

Vad skulle göra att de väljer just mig?! Jantelagen sitter hårt inskruvad i ryggmärgen, man ska inte tro att man är något. Utöver att det är många som söker är det ju dessutom vissa regler som ska följas, Omplaceringar, LAS-listor ska följas med mera. Hoppas kan man ju i alla fall. Må bäste man/kvinna vinna . Känner ju många som söker samma jobb, alla är jättebra, men jag vill ju naturligtvis ha jobbet själv, Så är det ju.

Har varit uppe på vinden och rotat lite grann. Där kan man bland allehanda skrotprylar göra vissa fynd.

Grät nästan tårar av glädje när jag öppnade en symaskinsväska som stod på golvet. Trodde att den skulle innehålla en grön gammal Husqvarna, men det gjorde den inte.

En gammal Singer! Får väl ta fram den och provköra någon dag...

Lär ju bara leta fram någon bruksanvisning. Har sett en liten låda med tillbehör någonstans, men var?

Ett spännande projekt blir det . Får passa på när svägerskan kommer och hälsar på...

Frost och funderingar...

Idag var det den första riktiga frostmorgonen!

På med kläderna och ut i naturen...älskar när det krispar till under fotsulorna.

Klar och frisk luft, lätt att andas!

Frostnupna lingon, daggkåpor fulla av iskristaller, underbart.

Jobbar ett kort kvällspass idag, känns lite sådär att ge sig iväg till jobbet klockan fyra.

Å andra sidan hinner man göra lite hemma först.

Exempelvis dra fram en massa tyger som ska bli till ett babytäcke åt en liten pojke...

Sådär ja, en början i alla fall!

Höst, harmoni och härliga dagar...

Kom hem från Skiathos i ett stadie av lugn och harmoni. 

Lata dagar ...

Värme, vänskap och vin.

Det kan inte bli annat än underbart!

Kände mig dock en aning orolig när jag kom hem.

Hade inget arbete inbokat, och sommarvikariatet var slut... 

Borde ju inte ha oroat mig visade det sig. 

Fick direkt rycka in på ett vikariat, och nu har jag fått schema till slutet av oktober.

Det löser sig nog. 

Har ju avgett ett heligt löfte om att aldrig mer besöka arbetsförmedlingen, detta efter ett oerhört taskigt bemötande där sist det begav sig. Får väl se hur det går!?

Just nu går jag bara och mår gott. 

Bra arbetsplats... har ju alltid samma tur, de bästa arbetskamrater man kan tänka sig, och jag tycker att jag har kommit in i arbetet rätt så bra på ganska kort tid... men det kanske de har en annan åsikt om, vad vet jag.

En annan typ av harmoni infinner sig när man får vistas i naturen. Vi har ju en andelslägenhet i Ottsjö, och nu äntligen lyckades vi få till en helg då vi kunde åka dit. En vandring till Ridvadet i ett höstväder jag inte kommer ihåg att jag har upplevt tidigare...

Lite lättare att leva sådana här dagar. 

Man får samla känslan av lugn och tillfredsställelse och plocka fram den de gånger då livet ger oss strid och stress....

För övrigt så har jag många projekt på gång. Lapptäcke till en liten baby, ett par släktingar som fyller jämnt under hösten/vintern.

Symaskinen står och väntar. Har ganska många hål i schemat den kommande veckan och då ska jag sy! Struntar högaktningsfullt i alla högar av tvätt och damm som ligger i huset.

De kan ligga några veckor till... tur att man inte lider av städmani!

Äntligen!!!

Skriver äntligen i rubriken av många anledningar.

Äntligen ett blogginlägg, inte för att jag direkt tror att någon har saknat mig!

Äntligen ska jag få vara lite ledig!

Äntligen har jag fått till något lite vid symaskinen!

Jag har jobbat och stretat hela sommaren, och nu kommer belöningen. På fredag kväll åker jag och två kompisar till Arlanda, för att på lördag morgon flyga iväg till Skiathos i Grekland...

Sååå skönt det ska bli!!

Men, man kan väl inte dra iväg på resa utan att sy en ny väska?, Nä inte i min värld i alla fall.

När jag ändå höll på så blev det inte bara en, utan fem (!!!) nya väskprylar. 

En handväska med axelrem, lock med knäppning. En gammal trådrulle i trä som jag borrat hål i och trätt i en tamp för att sy fast den med.

Baksidan, jag har sytt fast locket med en dubbelvikt remsa. Dels blir det en kul effekt, men framför allt blir det mycket snyggare...och enklare, att få på locket snyggt.

Jag har faktiskt lyckats få dit en dragkedja, riktigt snyggt till och med... En rejäl ficka under locket, det sitter också en ficka i fodret, för mobiltelefonen, eller nycklarna, fritt val...

Jag tycker att det är praktiskt att ha sina resepapper samlade på ett ställe. Därför har jag gjort en mapp som rymmer allt. Passet, biljetter, resevalutan... försäkringspapper. Praktiskt och lätt att hitta. 

Jag tycker också att man behöver en liten necessär som rymmer det mesta av livets nödtorft. Alvedon, plåster, bindor, tandborsten... 

Ett litet pennfodral för pennan, yatzytärningarna och usb-minnet.

Sist men inte minst, en liten väska till kameran!

Japp, det var alltsammans.

Nu ska jag försöka att städa upp lite i mitt syrum, för jädrar i min lilla låda så roligt det är att äntligen komma igång med lite sömnad. Har en del projekt som jag ska ta itu med när jag kommer tillbaka från semestern!

Men först tänker fru Nilsson sola, bada och äta en massa god grekisk mat...och dricka en hel del goda drycker! För det tycker jag att hon har gjort rätt för.

Tankar och tankar...

Efter en tid med mycket arbete och lite fritid, bestämde jag mig för att även en timvikarie behöver lite ledighet för att hämta ny kraft. Sagt och gjort. Lade fem dagars ledighet vid påsk. Hur skönt var inte det?

Umgänge med familjen, hyfsat väder och god mat...och dryck!

Åkte upp till mina föräldrar och hälsade på.

Har inte varit dit på över ett år.

Var tar tiden vägen?

Har tankat energidepåerna... 

Energi förresten, kanske hellre hamnat i en slags inre frid, den frid som infinner sig av att koka kaffe i en sotpanna över öppen eld, grilla korv och snickra på en "göralöuspinne"!

Det är så praktiskt ordnat, att när jag åker upp till Täxan för att hälsa på pappa och mamma så får jag hela familjen med på köpet. Alla bor nämligen i samma by! Perfekt, för då hinner man träffa alla under en intensiv helg med mycket kaffedrickande och doppande av "krusa".

Passade också på att hälsa på hos min fina momma. Hon fyllde 93 år i december, men är fortfarande rätt så vital. Lite snurrigt blir det ibland, men en stark och härlig personlighet.

När det är långt mellan besöken så ser man förändringarna tydligt hos ens nära och kära. 

Min pappa brottas ju med sin Parkinson och det innebär ju stora inskränkningar i det liv som han skulle vilja leva. En människa som alltid älskat att vara ute i skog och mark, klarar nu inte av att ta sig så långt även med hjälpmedel... Det känns hårt.

Nu blir det till att jobba i några dagar. I slutet av nästa vecka hoppas vi kunna åka till Ottsjö och vara några dagar i vår fjällstuga. Blir spännande att se hur långt våren kommit i Västjämtland.

Lever lever

Liv i kärringen...

Jo, men det finns lite liv i tanten.

Jag har själv haft svåra tvivel, men jodå, jag lever och har hälsan.

Rusade in i mål vid jultid. Pluggandet klart. Tog två djupa andetag och började jobba. Har haft tur och fått arbeta nästan heltid ända sedan dess. Tur, både för ekonomin och självkänslan...den stärks mer och mer för varje dag, och, jo, jag klarar av jobbet i alla fall. Bra eller dåligt, det vet jag inte... men jag har inte blivit utsparkad än. 

Ibland känns det som om jag har suttit i en racerbil de här tre senaste åren, med alla förändringar som jag har gjort i mitt liv. Nu har jag ryckt i handbromsen och ska försöka leva mer i stunden, och skörda frukterna av de val jag har gjort!

Förra veckan skrev jag en platsansökan. Svårt, det har jag aldrig gjort förut. Svårigheterna ligger i att på ett trovärdigt sätt förklara att man är den bästa i världen för jobbet... utan att låta stöddig och skrytsam! Jante Jante, vad gör du med oss!?

Jag syr! Japp, ni hörde rätt. Just nu broderar jag på ett stitchery som ska bli klart innan nya projekt får påbörjas. Därför blir det inga bilder ännu. Köper tyger och läser tidningar och mönster. Jo, men det är ju en bra början kan man tycka.