Lite sömnad till slut!

Tänk ändå att jag har kommit igång med sömnaden.

Det är som en slags förlossning, jag har gått stora svängen runt symaskinen och känt mig helt tom när jag försökt komma på något att sy. Men nu känns det som om jag är på väg uppåt igen.

I början av september hade Jämtkvilten en kursdag, och vår lokalgrupp ordnade med undervisningsmaterial. Temat för dagen var bland annat Disappearing hourglass.

Det här lilla barntäcket sydde jag upp för det ändamålet. 

Hösttyger som legat till sig några år...

Före kviltning!

Algot hjälper till med kantremsan!

Färdigt alster.
Ett roligt mönster att sy, inte särskilt avancerat, och det växte snabbt.

En före detta arbetskamrat till mig, från frisörtiden, ska bli mormor till jul.
Hon frågade om jag kunde sy ett täcke till barnet. Jodå, det går väl bra.
Här är ett täcke i milda rosa och brunröda toner. Mönstret är också här väldigt enkelt. En fjärdedels blockhusruta. Passar till en liten babytjej.

Vadd och baksida, färdigt för kviltning!

Kantremsan, lite handsömnad...

Klart, färdigt!

Min inspektör Algot, han ska vara lite i närheten för jämnan!

Kärleken till en grekisk ö...

Tog med mig mina ungdomar och drog till Skiathos en vecka.

Behövde ladda med värme och energi efter en jobbig och tärande period.

Att komma hit känns som att komma hem. 

Bilderna får tala för sig själva...

Minst en grekisk sallad varje dag!

Ljummet vatten...

Kalamares!

Nya hattar är ett måste!

From Greece with love...

Att sticka en strumpa...eller två!

Efter mitt förra inlägg så vill jag nu meddela att jag inte bara håller på att ha cancer och har mig...

Jag tänker positivt och gör kul saker.

En kul sak är att sticka strumpor.

I början av februari var jag och två kompisar på ett stickcafé.

Fick tydligen en rejäl dos inspiration, för nu stickas det sockor i parti och minut...lätt beroendeframkallande kan man säga! 

Ett rätt ofarligt beroende ändå. Har ju letat efter ett handarbete som funkar när man sitter och titta på teve, och det gör ju stickningen!

Jag har varit sugen på att testa strumpstickning länge, men gruvat mig för hälen. Det var dock inget större problem.  Kruxet är när man är vänsterhänt och måste tänka om lite när det är hoptagningar och ökningar. .. mitt varv går ju liksom lite i bakvarv,  om man nu kan säga så...

Kul att ha ytterligare en hobby att grotta ner sig i! 

I morgon kommer jag att vara på sjukhuset hela dagen. Inskrivning inför operationen som går av stapeln på torsdag. Vet ej hur länge jag blir där, men stickningen följer med... även ett broderi som jag har hållit på med sedan dinosaurierna gick omkring på jorden!

Skönt att behandlingen kommer igång, väntan är det värsta. 

Var ju och klippte mig i fredags.. så här glada var vi efteråt, vi skulle ju ut och äta lunch så klart, antagligen därför vi såg så himla lyckliga ut!

Lördag och ljuvligt väder. Kolbullestekning med hela familjen samlad, härliga vårvinter! 

Njut av livet, gör roliga saker! Man vet aldrig när saker och ting förändras...

Det här livet...

När livet  plötsligt tar en annan väg en den man har tänkt sig.

Vad gör man? Stannar upp, tar några djupa andetag och försöker fatta.

Det är mig han talar till läkaren, det är mig han berättar för att det som hittats i bröstet är cancer... men jag är ju frisk, har ju inte känt något speciellt. Hur kan det vara så?

På den allmänna mammografiundersökningen så hittades det alltså en förändring i mitt bröst, en förändring som efter vidare undersökning har visat sig vara cancer. Nu väntar operation, och efter det får jag veta vad det blir för efterbehandling.

Strålning blir det under alla omständigheter. 

Jag har ju vid ett flertal tillfällen talat om hur viktigt det är att gå på sina mammografikontroller,  men inte tror man att man själv ska drabbas.  Det händer ju bara andra,  men å andra sidan, varför ska inte jag drabbas... 

Fortfarande bär jag på en känsla av overklighet, jag är ju samma som innan, hade ingen talat om för mig att jag har cancer, så hade jag ju sprattlat på i samma rutiner som förut. 

Nu har jag i alla fall sjukskrivit mig från idag. Operation blir det snarast, kanske redan nästa vecka. Fort ska det gå, man hinner knappt landa mellan de olika momenten! Hade gärna fortsatt att jobba, jag har ju som jag sagt förut, de allra bästa människorna omkring mig. Men tankarna som snurrar runt i huvudet på mig gör just nu att jag inte funkar så bra...

Nu följer en tid när jag till stor del kommer att fokusera på mig själv, min familj och mitt tillfrisknande.

Stödet och värmen jag hittills fått från alla människor omkring mig är överväldigande  och gör mig rörd och ger mig tro på framtiden!

Steg för steg, dag för dag...

Grattis Karin på din dag...

Jag har många saker i mitt liv som jag gläds mycket åt. 

Bland annat är jag extra glad åt att jag hade turen att "gifta" in mig i en underbar familj.

Min svägerska Karin fyllde femtio år i lördags, och jag ville ju förstås att världens bästa Karin skulle få en alldeles speciell present.

Vår vind är ett annat av mina glädjeämnen, hur ljuvligt är det inte att gå runt där och öppna den ena kofferten efter den andra och mötas av vackra och oväntade överraskningar.

Hittills har jag dock bara klappat på alla vackra textilier som finns där, och hänförts över den oerhörda kvinnokraft som lagts ner på lakan efter lakan, handduk efter handduk. Jag har klappat om dem lite, smekt över den blanka ytan och lagt tillbaka dem...

Nu bestämde jag mig i alla fall för att det var dags att lyfta fram denna skatt av arvegods och göra den synlig. Jag letade fram kökshanddukar och överlakan i skiftande nyanser och kvalitet. Många var helt oanvända, andra däremot i princip genomskinliga av slitage. Alla hade det gemensamt att monogrammet tillhört någon ur familjen. 

Det kändes nästan lite bisarrt att ge sig på tygerna med skärkniven, men efter mycket funderande och pusslande så blev det en kvilt i storlek som en rejäl pläd.

Tror att den blir väldigt skön att svepa in sig med under kalla vinterkvällar...

Anna, Ada eller Augusta Sundström? Någon släkting på sent 1800-tal eller 1900-talet...Långt före min tid här i Sundsjö socken.

Det här monogrammet står för Margareta och Lennart Nilsson och satt på ett överlakan. De är mina svärföräldrar och förmodligen är det här de lakan som broderades till det första gemensamma hemmet.

Det färdiga resultatet. Jag är riktigt nöjd över hur täcket blev. Tyngden och kvaliteten på de här textilierna är makalös. Jag använde mig av bomullsvadd och kviltade bara med böjda linjer rakt över. Ingen tråckling eller spraylim, inte en enda säkerhetsnål. Allt låg på plats utan att rubbas en millimeter. Helt otroligt.

Nu känns det lite tomt i syrummet, men jag får väl försöka finna mig lite ny inspiration. Det ordnar sig nog...Men nu väntar först en helg i Stockholm med min gubbe. Jobbet tar ju också en del tid. Snart är det dags att hänga fram adventssakerna, tiden går som vanligt alldeles för fort!

Höst...

Äntligen en bild av något sytt!

En kompis till mig ville att jag skulle sy ett täcke till en liten babypojke...

Jodå, det gick väl bra.

Provade ett block som jag hade i en pärm, och det blev rätt så bra.

har kviltat det i böjda svängar... lättsamt att göra.

Dessutom bryter det av fint mot de skarpa rutorna.

Nu till något betydligt tråkigare.

I fredags fattade vi det beslut som alla djurägare någon gång tvingas fatta.

Det var dags att låta vår fina hund få somna in.

Underbara Essa. Tack för härliga skogspromenader och alla andra fina stunder.

Tomt blev det här hemma. 

Tur att vi har Eskil katt

Idag har jag en ledig dag. Det känns skönt. Har ju hittills haft tur med jobb. Inte behövt gå utan någonting sedan jul, då jag blev färdig undersköterska.

Nu går jag och hoppas på att få ett längre vikariat, men jag vet ju att det är många som söker.

Vad skulle göra att de väljer just mig?! Jantelagen sitter hårt inskruvad i ryggmärgen, man ska inte tro att man är något. Utöver att det är många som söker är det ju dessutom vissa regler som ska följas, Omplaceringar, LAS-listor ska följas med mera. Hoppas kan man ju i alla fall. Må bäste man/kvinna vinna . Känner ju många som söker samma jobb, alla är jättebra, men jag vill ju naturligtvis ha jobbet själv, Så är det ju.

Har varit uppe på vinden och rotat lite grann. Där kan man bland allehanda skrotprylar göra vissa fynd.

Grät nästan tårar av glädje när jag öppnade en symaskinsväska som stod på golvet. Trodde att den skulle innehålla en grön gammal Husqvarna, men det gjorde den inte.

En gammal Singer! Får väl ta fram den och provköra någon dag...

Lär ju bara leta fram någon bruksanvisning. Har sett en liten låda med tillbehör någonstans, men var?

Ett spännande projekt blir det . Får passa på när svägerskan kommer och hälsar på...

Frost och funderingar...

Idag var det den första riktiga frostmorgonen!

På med kläderna och ut i naturen...älskar när det krispar till under fotsulorna.

Klar och frisk luft, lätt att andas!

Frostnupna lingon, daggkåpor fulla av iskristaller, underbart.

Jobbar ett kort kvällspass idag, känns lite sådär att ge sig iväg till jobbet klockan fyra.

Å andra sidan hinner man göra lite hemma först.

Exempelvis dra fram en massa tyger som ska bli till ett babytäcke åt en liten pojke...

Sådär ja, en början i alla fall!