Vi var på föräldramöte ikväll. Min son ska börja gymnasiet nästa läsår. Vad ska han söka och hur ska det gå... Jag inser ju så klart att jag inte kan gå med ett skyddande paraply över honom hela livet, men det känns "agasamt" för att använda ett äkta jamskt uttryck. Det kanske skulle kännas lättare om han hade någon egen plan, men "vet inte" är just nu ett mantra han rabblar så fort man tar upp det hela. Det kanske klarnar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar