Efter en tid med mycket arbete och lite fritid, bestämde jag mig för att även en timvikarie behöver lite ledighet för att hämta ny kraft. Sagt och gjort. Lade fem dagars ledighet vid påsk. Hur skönt var inte det?
Umgänge med familjen, hyfsat väder och god mat...och dryck!
Åkte upp till mina föräldrar och hälsade på.
Har inte varit dit på över ett år.
Var tar tiden vägen?
Har tankat energidepåerna...
Energi förresten, kanske hellre hamnat i en slags inre frid, den frid som infinner sig av att koka kaffe i en sotpanna över öppen eld, grilla korv och snickra på en "göralöuspinne"!
Det är så praktiskt ordnat, att när jag åker upp till Täxan för att hälsa på pappa och mamma så får jag hela familjen med på köpet. Alla bor nämligen i samma by! Perfekt, för då hinner man träffa alla under en intensiv helg med mycket kaffedrickande och doppande av "krusa".
Passade också på att hälsa på hos min fina momma. Hon fyllde 93 år i december, men är fortfarande rätt så vital. Lite snurrigt blir det ibland, men en stark och härlig personlighet.
När det är långt mellan besöken så ser man förändringarna tydligt hos ens nära och kära.
Min pappa brottas ju med sin Parkinson och det innebär ju stora inskränkningar i det liv som han skulle vilja leva. En människa som alltid älskat att vara ute i skog och mark, klarar nu inte av att ta sig så långt även med hjälpmedel... Det känns hårt.
Nu blir det till att jobba i några dagar. I slutet av nästa vecka hoppas vi kunna åka till Ottsjö och vara några dagar i vår fjällstuga. Blir spännande att se hur långt våren kommit i Västjämtland.