Har haft en rejäl svacka i mitt bloggande. Har inga illusioner, de flesta har nog inte ens märkt min frånvaro.
Skulle kunna göra ett försök att förklara min långa tystnad, men vet inte hur...
Ibland vill det sig bara inte, det mesta går i baklås och tillvaron går ut på att försöka ta sig från dag till dag. Äta, sova, andas. Tillgodose de mest basala behoven.
Vill inte på något sätt tycka synd om mig själv, jag vet att det finns de som har det värre på alla plan, men när man drabbas av den ena mentala käftsmällen efter den andra, så blir det per automatik så att man börjar tvivla på sig själv, och sin förmåga!
Exempelvis... den käcka arbetsförmedlaren som när man säger att man kan jobba med vad som helst utom frisörarbete, säger med ett "men lilla gumman"-tonfall; men jag kan ju inte matcha dig mot några andra arbeten... Du kan ju inget annat! Ja men tack då. Så skönt att man fick det bekräftat liksom, att man inte duger något till!
CSN, en myndighet som har förmågan att knäcka en bara genom att skicka ett fönsterkuvert, innehåller det dessutom ett återkrav på 14 000 kronor, så blir det extra roligt. Överklagar beslutet, en överklagan som inte helt oväntat avslås. Tackar och tar emot, där åkte den semesterresan.
Blir lovad ett jobb, löftet bryts, lovas samma jobb en gång till för att ändå till slut med motiveringen att; Du som är så duktig behövs i annan verksamhet, skulle du kunna flytta på dig... bli avpolletterad. Anledningen kan man bara spekulera i. Kan vara så enkelt som att jag har ett körkort, kan också vara beroende på att någon annan skulle ha det jobb som jag blivit lovad?
Ändå vill jag understryka hur kul det har varit att jobba i sommar. Fina och hjälpsamma kollegor och underbara brukare. Ingen som suckat över alla mina frågor i tid och otid... sånt känns bra, speciellt när man är "ny på jobbet!" Hoppas att jag får komma tillbaka, endera i hemtjänsten eller inne på äldreboendet.
Låter jag bitter? Ja, jag vet. Känner att min självkänsla har blivit lite omskakad och jag har behövt den hår tiden till lite eftertanke. Får åter arbeta på att bygga upp känslan av att vara duktig, och att räcka till.
Mina studier hjälper mig dock, har bestämt mig för att göra en extra praktik på sjukhuset, trots att jag inte behöver, ett projektarbete blir det också, även det fast ingen kräver det av mig. JAG VILL FÖRKOVRA MIG, när jag ändå håller på liksom. Jag gillar att jag gör bra ifrån mig. Ett bra betyg kan kanske göra skillnad mellan att få ett jobb eller inte. Kan också vara totalt oviktigt, men det struntar jag högaktningsfullt i.
Jag pluggar för min egen skull och gör som jag känner för, även om andra idiotförklarar mig Kunskap väger i alla fall lätt i ryggsäcken, och jag kan till jul gå ut med flaggan i topp och säga att jag gjort allt jag kan för att nå mina mål. Det är inte så betungande, jag tycker om att läsa och att lära mig saker.
Nu ska jag gå vidare och har en hel del att se fram emot i höst"
Nästa helg blir det Rikstäckets årsmöteshelg i Östersund. Så roligt och det är den finfina samlingen av Jämtkviltare i samarbete med Rikstäckets styrelse som arrangerar. Jag har sytt bland annat detta täcke som ska bli en lotterivinst!
Helgen efter blir det, ja, jag vet inte... men en happening med goda vänner! En femtioårspresent med överraskningstema! Kul ska det bli och jag ser verkligen fram emot det. Vänner är det bästa, och jag har fina såna, mycket tacksam för det.
Nu ska jag sluta gnälla och arbeta på mina positiva tankar! Som Doris i filmen Hitta Nemo sa; Fortsätt simma, fortsätt simma...
.