söndag 15 maj 2011

Jag erkänner!

I kväll känns det som om tiden står still här i Casa Sörviken... varför det då kan man undra? Jo det är ju Final i ishockey-VM! En klassiker, Sverige möter Finland!
Det får mig att tänka på en annan klassisk final mellan de nordiska kombattanterna... nämligen OS-finalen i Turin 2006!
Om nu någon skulle fundera så kan jag ju säga att hockey får mig att visa sidor av mig själv som jag knappt vet att jag har! Under tre perioder förvandlas jag från en timid liten tant till ett rytande lejon, ja inte ett finskt sånt då förståss!
Finalen i Turin-OS var i alla fall så hänryckande att jag för första och förmodligen enda gången gjorde mig skyldig till barnmisshandel!
Matchen var extremt spännande och jag satt i soffan med min son vid sidan om mig!
Tredje perioden hade just börjat vid ställningen 2-2, när Nicklas Lidström skjuter in 3-2-målet! Yes... tror att jag hamnade i någon slags extas och grep tag och ruskade det närmaste jag hade! Vilket var min älskade avkomma, varvid han började kvida och gnälla; Mamma vad gör du? Du behöver ju inte nypas heller! Usch och fy, en halvtimme senare syntes ett litet men dock klart tydligt blåmärke efter mammas fingrar...
Detta var ett erkännande som kanske inte skulle ge mig tid i finkan trots allt, men i modershjärtat värkte det länge...
och jag kan lova att ingen vågar sitta i närheten av mig under finalen i kväll!
HEJA TRE KRONOR!!!!!!!!!!!!!

torsdag 12 maj 2011

Scrapheap challenge... sydag och hälsorapport!

Förra söndagen satt vi ett gäng tjejer och diskuterade vad man ska göra av sina gamla tyger!?
Dels har man ju ändrat smak, och modet växlar ju även i den textila branschen...
Efter träffen satt jag mig och klurade lite på detta!
Jag plockade sedan fram min låda med tygspill.
Skar till massor av kvadrater med två tums sida.
Mörka och ljusa, ska väl tillägga att jag inte hade så många ljusa tygrester så det fick jag plocka av mina andra tyger!
Jag började sy ihop till sextonrutor och tog alla möjliga och omöjliga kombinationer!
Skulle aldrig ha satt ihop de här färgerna annars... men det vill gärna bli bra!
Tror att det blir en pläd att slänga över sig ute på altanen.
Igår var jag till Karin i Pilgrimstad och vi sydde tillsammans med Anna-Lisa och Ammi...
En trevlig dag med god soppa och en liten liten trekant av en vääldigt god kladdkaka...
Underbart med samvaro av det slaget... plus att det blir lite gjort medan man pratar och har det trevligt!
Mer sånt!

Hälsan då?
Ja, vissa dagar är det upp, andra ner... men jag glömmer lätt att det inte är så länge efter operationen och att det tar tid att vänja sig vid nya rutiner! Men jag känner mig väldigt energisk en del dagar... det gjorde jag i morse också! Klev upp kl 05.00 för att säga hejdå till Sofie som åker till Stockholm med delar av klassen!
Kände att jag nog behövde en liten power-nap...
Halv tio gick jag och la mig för att vakna till liv vid halvtolv...

Vikten går i alla fall nedåt och det är jag ju glad för, men jag tänker inte trötta ut er med siffror och mått... det har jag aldrig gjort förut så det skulle kännas lite fånigt att börja nu...

söndag 8 maj 2011

Nya tider, nya husdjur...

Ja, nu är vi inne i maj månad, och den har ju börjat bra! Vackert väder, lite sömnad, promenader och en hel del annat!
Hälsan är med mig... men förra veckan var jag trött som en jag vet inte vad! Dessutom hade jag feber i tre dagar.. trodde att jag skulle var tvungen att åka in på kirurgen, men på onsdag kväll vände det! Tur!!
I helgen har det varit hektiskt; Maria vår fina stalluthyrare, har varit bortrest så stalltjänsten har varit uppdelad på bara två stycken. Dessutom ville vi åka upp till Täxan en sväng... Man skulle behöva klona sig ibland. 
Här är vår fina hästapålle Janne... han är nu till salu, efter mycket funderande och mycken vånda!
Sofie känner att tiden inte räcker till och dessutom ska hon ju börja gymnasiet i stan till hösten, och det innebär ännu mindre tid och intensivare studier! Vi har ett par intresserade spekulanter, så vi hoppas att allt faller på plats!
Men... i vintras fick vi veta att min syrras lilla honkatt Saga hade varit ute och tjusat...
Det har inneburit att jag har varit utsatt för mycket stor övertalning, och min familj har fungerat som den typen av diplomatiska sändebud som gamle Jan Eliasson hade varit stolt att ha i sin stab!!!
Alla som känner mig vet ju att katter... nja, inte något som jag gillar direkt!
Nåja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig..
Så nu är det bestämt!
Om åtta veckor kommer det hit en liten kattunge!
Och...jag erkänner, de är sååå fantastiskt gulliga!
Namnet har dottern hittat på, mamman, det vill säga jag, vill att han ska heta Ture, men Sofie bestämde att den ska heta Eskil... Passar ju bra tillsammans med hunden som heter Essa, och för övrigt är den snällaste hund som finns, men verkligen hatar katter!!! Blir en spännande sommar på ranchen!
Vi har tre stycken att enas om, men det lutar åt att det blir den här gullungen!
Kanske gamla mor kommer att sitta i sin gungstol med katten i knät på kvällarna framöver, vem vet?