Cafe´ i dag.

Jag skrev det här inlägget i påskas http://sytanten.blogspot.com/2009/04/pask-i-slohetens-tecken.html Där berättade jag att vi hade varit till Fanbyn och fikat.
Som ren konsumentinformation kan jag nu säga att IDAG ÄR DET ÖPPET!!! 11.00- 15.00
Perfekt dag. Solen skiner och det lovar att bli riktigt varmt.
Själv har vi inte tid idag... Ska snart ner och äta frukost. Sen blir det till att skära kött, blanda sallad, fixa med potatisgratäng och en massa annat "festfix".

Feststämningen infinner sig???

Som tur är är har jag ledigt nu torsdag och fredag, för på lördag blir det stort 40-årspartaj hemma hos oss! Vi kommer nog att bli närmare 60 personer här och det känns så fantastiskt kul! Det ska dessutom bli jättebra väder, och med så många människor passar det ju bra.
Vi kommer att kunna sitta ute , kan ju lätt bli lite trångt annars.
Nu återstår bara varje festfixares stora problem... hur mycket kommer det att gå åt av alltihopa? Jag har en bra lista som jag brukar följa men litar inte hundraprocentigt på den...
Hur mycket dricker folk?Hur mycket äter man? Nu kommer ju matglada gänget hit (tack och lov) så lite mer får man räkna med... (Även dryck?)
Jag har en mil lång lista som jag ska åka in till stan och handla idag! Som tur är kommer födelsedagsbarnet själv att följa med! Bärhjälp och moraliskt stöd!

Happy birthday to you...

När jag var i USA häromsistens hittade jag ett käckt mönster i en quilttidning. Yes; tänkte jag... skulle passa väldigt bra att ge till min lillasyster som fyller 40 år. Hon fyller på måndag, men har kalas i morron (lördag) kväll. Hela familjen plus några till är bjudna och det kommer att bli sååååå roligt!

Nu hoppas jag och tror att hon inte har tid att kolla min blogg förrän efter partyt, för jag kunde inte hålla mig. Så här är min 40-årspresent till "Lalla" !

Jag har mixat gamla och nya tyger. Det rosa tyget i blommorna och kanten är från ett förkläde som min svärmor tänkte slänga när hon hade garderobsrensning... aja baja!

When i was visiting US some weeks ago I found a beatyful pattern in a quilting magazine! Yes. i thought... perfect for my sister who will celebrate her 40-th birthday. She's having a big party on saturday for friends and family.

I hope (and am quite sure) that she want have time to check out my blog until after the party.

I just couldn't wait.

Here it is; present for "Lalla"

Happy birthday siss...

I've used a mix of old and new fabrics.

The pink one in the flower and border is from an old apron.

My mother-in-law was throwing it away when she was cleaning out some closets... what a shame. Luckily I was there to save it!

Världshemligt

Det är så att en annan person i min familj också fyller 40...

Har kastat fram lite tyger som förhoppningsvis ska bli till något kul! Har som vanligt börjat i sista minuten.

Jobbar bäst under press...

Festförberedelser

Jag har rätt mycket att stå i nu framöver. Som alltid är det många åtaganden i samband med skolavslutningen. Sofie ska sjunga solo på våravslutningen av kultur- och musikskolan, Kristoffer går ut nian, vi har två syskonbarn som tar studenten.

Men det roligaste av allt är att min raring till gubbe fyller 40 år den andra juni! Då ni smäller det! Håller därför på att fixa lite käk och sånt kul...


I helgen har jag bakat brytbröd, och gjort i ordning lite kött. Hittade två stora bitar entrecote av älg plus en bit som lite finurligt hade blivit döpt till "tjälknul".... De putsade jag och stekte på. Tänkte att de skulle passa bra som rostbiff. Hunden Essa lämnade inte köket för en sekund! Luktade väl underbart kan jag tänka.

Jag tycker att det är kul att ordna fester, hoppas bara att de som kommer känner samma sak.
Brassa käk i stora mängder ... underbart!

I'm gonna be kind of busy the following weeks. Graduations, Sofie is singing in a show with the musicschool, Kristoffer finishes ninth grade...

Still, the best of all; my dear husband is celebrating his fourtieth birthday on the second of june!! Hurray. Organizing his party... Been baking and making some roasts. Found some really big steaks in the freezer. My dog didn't leave the kitchen while I was at it! Sure she liked the smell of moose!

Primör...

Blev akut sugen på rabarberpaj... mums till "Så ska det låta"...

Seg som sirap...

Har varit seg som sirap den här veckan. Jobbat som tusan... så blir det när man har varit på semester!
Igår var vi till stan och ekiperade sonen som går ut nian... han blev så snygg i kostym att mamma (extremt lättrörd...) nästan började tjuta inne på Dressmann! Hur det ska gå i kyrkan kan jag ju bara ana mig till... Så fort kantorn slår an tonen får man slita fram näsduken, och ungarna tycker att morsan är pinsam!
Kvällen igår tillbringade jag på en femtioårsfest. Carina, en kompis från frisörskolan har jubilerat. Man brukar ju säga att åren tar ut sin rätt... inte där inte! lika fräsch som när jag såg henne sist...
15 år sedan... Hur kul som helst hade vi, mycket lekar och sånt. karaoke... tom jag sjöng. Suck, var så illa tvungen, men inga gäster gick hem. Väluppfostrade kan tro.
I dag våravslutning med Östersundarna i Jämtkvilten! Har lite knytkalas, jag har gjort en pastasallad. Hoppas att det ska smaka.
Vi ska ha en aktivitet också. Hundralappen, man ska skära till hundra tyglappar i måttet 5 x 5 cm, och sen byta dem på något finurligt sätt, det blir hur kul som helst!

San Fransisco...

Ja, till slut nådde vi äntligen till San Fransisco. Vi kom in via Bay Bridge och såg hela härligheten utbredd framför oss! En underbar vy. Direkt när vi kom fram åkte vi på sightseeing, och ingen hade problem med att hålla sig vaken! Vi körde ner till havet med vy över Golden Gatebron, Treasure Island, fängelseön Alcatraz, Twin Peaks...

Här står vi samlade, grannarna från Sörviken som var med på resan, jag och Mats. Olof, Tord och Ulrika.

Vi körde upp till Twin Peaks och fick nästan tuppskin när vi tittade ut över staden. Så underbart vacker låg hon där utsträckt framför en..
Vi körde över Golden Gatebron och genom Fishermans Wharf...alla platser man hört talas om men bara kunnat fantisera om!

På kvällen hade vi gemensam avslutningsmiddag på en fin restaurang i området. Vi bodde ganska centralt. Efter middagen hade Jan och Öystein beställt limousin till oss... vilken överraskning!

Vi åkte till stationen för kabelspårvagnarna, som vi sedan åkte med upp och ner för alla branta kullar i staden. Stannade längst upp på en av de branta backarna och promemerade hem till hotellet.

Det var så brant att det knappt gick att gå. Det är som med en slalombacke, det framgår aldrig i TV hur det stupar utför. Jag var glad att bromsarna funkade på spårvagnen!

På sista resdagen tog jag sovmorron, men Mats hängde med på en promenad i soluppgången.

Det var ett par friskusar som joggade över bron, men de flesta promenerade bara en bit.

Det kändes både skönt och vemodigt att packa ihop och åka hem. Vi har haft en härlig resa med ett underbart gäng. 330 mil har vi åkt i bussen, men det kändes aldrig så långt. Vi har sett så mycket efter vägarna plus att det har blivit ganska många tupplurar.

Vi har bott på motell och hotell i medelklass. Sköna sängar och god mat. Ingen nöd på oss... men nog kändes det skönt att komma hem till de älskade ungarna, riktigt kaffe. Fil och flingor!!!

Kommer nog inte att äta bacon på en ganska lång tid!

Från kor till Golden Gatebron...

Dagen började med ett stort och läskigt MUU... Jag är som Kurt Olsson, Har koskräck. Kändes därför extremt läskigt att besöka familjen Droogh på deras mjölkgård utanför Leemore.

Idag har man ca 3000 djur varav 1200 mjölkar...
Här fanns inga restriktioner. Bara att springa runt och titta var man helst ville. I mjölkningen och i kalvningen... Gällde bara att se till att man inte blev överkörd av någon gigantisk traktor!

Jag tyckte mest att alltihopa var farligt , men Mats sprang runt och knäppte kort med liv och lust.

Jag knäppte kort på rosor och sånt... Han har knäppt på traktorer och annat som brummar...

Den här mjölkranchen kändes jättestor för oss svenskar, men är ganska liten med amerikanska

mått. I USA lika väl som i Sverige brottas bönderna med sänkta mjölkpriser och stora omkostnader.

Dessutom har finanskrisen slagit hårt. Familjen Droogh berättade att man klarade sig tack vare att man hade möjlighet att odla sitt eget foder och kunde sälja en del av det.

Nu är vi snart i San Fransisco!

Sierra Nevada

Bussen startade tidigt på morgonen för att ta oss upp i Sierra Nevada. Där skulle vi få se på världens största träd... Jaha, tänkte jag, kan de bli större än de vi vi redan har sett!? Jo, det kunde de... Giant Sequoia är träd som endast växer i Sierra Nevada på höjder över 1700m.öh.

Vi stannade i en nationalpark som ligger på 2100 m över havet. I den här parken finns träd som heter General Sherman, The president, Senate och the House... Så häftigt. Vi radade upp hela gruppen framför General Sherman och knäppte ett gruppfoto!

Vi gick en ganska lång slinga runt parken och kollade in det mesta. Runt presidenten fick vi sträcka ut armarna på 17!!!!!!!!!! personer för att nå runt. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Sacramento...

Den här dagen var mest en transportsträcka, men vi gjorde ett ganska långt stopp i Sacramento. Sacramento är huvudstad i Kalifornien. Vi tittade först på ett tåg- och järnvägsmuseum. Sen gick vi runt och tittade på den gamla staden i Sacramento. Välbevarad och vacker, men mycket "turistisk". Här fanns allt... från gamla salooner till diligenser som man kunde åka med.

Skönt med ett långt uppehåll för

avkoppling i alla fall. Vi tittade in hos Arnold (Schwarzenegger) men han var inte hemma. Kanske var han upptagen med att oroa sig för svininfluensan!

Mot Kalifornien!

Morronbesök på Wal-Marts, ett måste om man är i USA. Stort och mycket att handla, fast mycket skräp.Sovmorgon. Inte avfärd förrän kl10.00 Skönt!

Lunchstopp på en gammal diligensstation från 1800-talet, Wolf Creek Inn. Här sägs det att många gamla

kändisar har bott. Bla Jack London, i vars rum den här kvilten låg på en säng... kändes nog nyproducerad...

Nåja, vi fortsatte söderut och passerade gränsen till Kalifornien. Efter ett tag började det oohas och aahas i bussen..... den första kontakten med de stora redwoodträden, oändligt vacker väg! Som att åka i en dröm.

När vi kom fram till Stilla Havet fick vi kliva ur och känna på vattnet. Blött och kallt, men jag har i alla fall testat. Kvällen tillbringades på en gammal sågverksrestaurang, Samoa Cook house. Museumstil, gamla redskap mycket mat... hur häftigt som helst.

Dagen efter åkte vi till Scotia. Besökte ett sågmuseum och en produktionsskog av Redwood-skog. De stora Redwoodskogarna är ju oftast Federala och fridlysta.

Eftermiddagen tillbringade vi i riktiga storskogen. Ihåliga träd som det rymdes 17 personer i ...

över 100 meter höga.Ett träd kunde man köra bil igenom... men bussen var för stor!

En underbar kväll väntade oss sedan när vi fick besöka en vingård. Paret Olle och Sylvia Linde driver Lindes wineyard sedan många år och är

synbart lyckliga när de får besök från Sverige! God mexikansk mat och vinet flödade. Fantastiskt värdpar, han är 84 och hon 79... Hon sprudlande energisk, han är tyvärr hårt ansatt av Parkinsons sjukdom... ett minne för livet!

Äntligen!!!

Den här dagen fortsatte vi söderut, vårt mål; Cottage Grove. Vi började med att titta på ännu ett sågverk. Star Fire Lumber. Där är man specialiserade på att såga gammal Douglasgran. Det var ju lite häftigt att se förståss. Stockar som det ryms fem av på en lastbil...Allt är stoort over there!

Efter lunch skulle vi se på ett guldgrävarmuseum, men det skippade jag gladeligen. Mittemot låg nämligen en KVILTBUTIK!!!!!!!!!!! Här frossade jag, tyvärr inget långt uppehåll. Men det blev en och annan yard. Satt helt nöjd hela eftermiddagen efter det fina besöket.

Gladdes tom åt att titta på stora Douglasgranar i skogen. Det var nästan en trolsk stämning bland gamla träd och mossbelupna grenar. En av granarna var nog 800 år gammal, man hisnade nästan.

Det bästa med den här dagen var kviltbutiken och att vi blev skjutsade till ett "Mall" efter skogsbesöket!

Seriös shopping utbröt. Handlade jeans och en massa tröjor åt ungarna. Alla var nöjda med den här dagen... mest jag tror jag!

Man ser inte skogen för alla träd...

Jag har väl berättat att det här är en studieresa för skogsägare? Om inte så kommer nu här ett par dagar av skogsinslag. Vi lämnade Kelso och reste över den mäktiga Columbiafloden söderut och nu befann vi oss i Oregon. The Oregon departement of forestry var våra värdar för dagen, och vi tittade på ett område som hade drabbats svårt av skogsbränder på 1930 och -40 talet. Här hade återplanterats 72! miljoner skogsplantor för hand och minst lika många från luften. Till och med jag som är måttligt road av träd och skog måste säga att jag var imponerad av dessa skogar som var enormt täta och gröna. Alla träd såg dessutom ut att var lika stora...

På eftermiddagen träffade vi Mr och Mrs Hanschu, ett pensionerat par som flyttat till Oregon och tagit över hennes föräldragård. Vi fick en oförglömlig visning i deras skog... och väldigt gott fika.

Dagen efter började vi med ett besök på en julgransodling!!! Åtta miljoner granar fanns i

jorden på olika växtstadier, och till varje jul avverkades ca 1 miljon! Häftigt. Man önskar att man kunnat ta med sig en hem. Perfekta "Disneygranar"!

Efter det åkte vi mot ett gammalt ångdrivet sågverk. Drivs på samma sätt som på 1940-talet. Specialiserade på att såga STORA träd... Häftigt att se hur man kan jobba på detta, för en annan, livsfarliga sätt. Här skulle nog ett svenskt skyddsombud ha kliat sig i huvudet både en och två gånger... Stackars Märta snavade och bröt handleden...


Början på våran konstiga eftermiddag. Vi hade blivit lovade att dagen skulle sluta vid fyra, Yippie, tänkte jag... hade nämligen sett att det fanns en kviltaffär i Corvallis där vi skulle stanna för natten... Men när bussen skulle ta oss sista biten upp mot en avverkningsplats, så gick det inte att ta sig fram! Kvarlämnat ris och halvstora träd blockerade vår väg och bussen höll nästan (kändes det som i alla fall) på att tippa utför djupa raviner! Trodde att min sista stund var kommen. Det slutade med att stora skogshuggare med stora motorsågar rekvirerades och fick avverka, medan Norrskogsnissarna på bussen fick röja undan efter dem... Ja,ja för att göra en lång historia kort -Ingen kviltbutik den dagen! Surt!!!

Sömnlös i Seattle?

Ja, vår resa i nordvästra USA började i Seattle, Washington. Efter en lång och ganska seg flygning anlände vi och rivstartade direkt med att åka upp i tornet "Space Needle",184m högt. Tornet byggdes till världsutställningen 1962, och var då den högsta byggnaden väster om Mississippi. Mäktiga vyer. De höga bergen i bakgrunden är bergskedjan "Cascades" som vi följde söderut!

På vyn över Seattle ser man också till höger i bakgrunden den fotbollsarena som Fredrik Ljungberg har som hemmaplan numera, då han spelar för Seattle Sounders.

Efter lite välbehövlig sömn åkte vi dagen efter ut till Ballard och tittade på slussarna mellan Lake Union och Stilla Havet. I laxtrapporna som fanns därute hittade jag en intressant mosaik på väggen... vad kan man göra av den månn tro?...

På väg neröver stannade vi på en av USA:s

största affärer för jakt och friluftsliv: "Cabelas" , och de allra flesta i bussen drabbades av stora köpfrossan... Själv köpte jag bara hemmagjord fudge, ja vad våra intressen är olika. Männen kom tillbaka med stora påsar fyllda av kikarsikten, jaktkläder, knivar och rutiga skjortor... man kunde nästan jämföra det med ett besök på en quiltbutik...

Vårt stora mål för dagen var Mount St helen. En

vulkan som hade sitt senaste utbrott 1980, då 57 människor fick sätta livet till. Kring den här händelsen har man byggt upp ett stort besökcentrum. Naturens krafter är verkligen imponerande!

På svensk mark...

Hejsan svejsan, nu är jag tillbaka i gamla Svedala igen! Ska försöka samla intrycken och göra ett schysst reseinlägg så småningom, men nu måste jag först SOVA!!! och ladda ner de nästan NIOHUNDRA!!!!!!!!!!! kort vi har tagit, det kommer att ta sin lilla tid!